11.02.13 - Tuff period…vad gör man då?

Som ni säkert både har sett på min hemsida och i resultatlistan så har jag inte kunnat följa min plan med tävlingar och uppdatering av hemsidan. Ibland hjälper det inte att göra en plan för ibland är livet blir inte alltid som planlagt och du bara kan köra på. 

Det allra viktigaste och mest positiva nu är att min nära och kära har kommit sig ur den plötsligt livshotande situationen. Ibland är livet skört och jag är så tacksam och glad att det har gått så bra. Den här gången var de riktigt duktiga i svenska sjukvården. Har tyvärr blandad erfarenhet därifrån med min pappa som olyckligtvis fick fel diagnos samt även felbehandling. Hade inte det hänt hade pappa haft betydligt större chans att klara sig. Men i det här fallet har det gått så bra att sjukhusets intensivavdelning har bytts ut till hemmet trygga rum.  

Veckorna går så fort på vintern och man har egentligen inte ”råd” med motgångar som sjukdom, skador eller annat som tar energi. Men när väl fallet blir så gäller det att vara stark. Det är så lätt de åren allt flyter på. Du vinner första loppet och kommer i ett positivt flow, du träffar med vallningen, formen är där och det mesta går enligt planen. Folk engagerar sig och alla vill vara med på din framgångsresa - en härlig positiv stress! I år har det varit motsatsen hittills. Men som ni alla vet är jag en kämpe som inte ger mig trots motgångar, jag kommer igen! Har gjort det förr och kommer att göra det igen.  

Det jag nu måste prioritera är:

Behandlingar hos kiropraktor samt massör. Normalt är det hög belastning på kroppen med all träning och tuffa långa tävlingar. Brukar fixa det bra genom styrketräning och någon behandling in emellan. Nu blev det inget av det när jag fick prioritera annat. Känner direkt att jag tappar styrkan och blir då mer ansträngd i muskulaturen när jag började träna/tävla. Var också onormalt spänd och är säker på att den chocken och stressen det är att se en älskad person och inte veta utgången för denne påverkat mig. Är en människa som bryr mig om de runt mig. Låsningar i ryggraden och muskel-spänningar/knutor påverkar i sin tur positionen på revbenen och som kan påverka hur djupt du andas.

Sömn. Behöver mer sömn nu framöver och skall försöka lägga mig tidigare varje dag. Det är ju bästa restitutionen. Bara att lära av klubbkompisen Petter Northug, även där är han bäst.

Balanserad träning. Svårt veta hur mycket kroppen tål nu. Det är ju totalbelastningen som styr det och inte enbart det du tränar. Jag siktar i alla fall på att vara nöjd om jag kan genomföra ett bra pass per dag. Om jag har extra energi är det en bonus att ha ett andra pass.

Kosten. Jag är ju inte direkt mager men jag har faktiskt upptäckt att jag måste lasta in ännu mer mat framöver. Har lagt på mig mer muskler i år och dessa skall ha sitt, samt att jag alltid har haft hög förbränning. Nästan alla i min släkt är smala. Skall vara noga med att inte vänta för länge mellan måltiderna. Har upptäckt att jag har ibland har lågt blodsocker och då är det bra att äta ofta men mindre portioner.

Tävlingar. Skall jag bara träna mig i form eller skall jag välja att tävla? Det är frågan! Fördelen med tävlingar är att det är bästa träningen, du hamnar i tävlingssituationen. Nackdelen är att det går bort ca 2-3 dagar med resor, skidtestning och återhämtningsfas efter loppet. Jag gillar ju att tävla, men då skall kroppen vara med på det samt att man helst har ett bra upplägg med vallare och drickalangare runt sig. Jag kommer att välja att tävla framöver.  

Nu i helgen var det Holmenkollmarsjen i Oslo. Det är faktiskt Norges näst största klassiska långlopp efter Birken. Loppet är nog bland det hårdaste man kan åka. Det är 54 km långt men har en total stigning på över 1400 höjdmeter. Bara från starten har du en stigning på ca 12 km. Jag startade och det kändes sådär. Fick inget gratis denna dag, men jobbade på jämt och tekniken kändes bra. Vid 11 km var det ett spurtpris och jag märkte ingen dam runt mig (var nästan 2 min före såg jag senare på resultatlistan). Fortsatte att jobba vidare i loppet. Jag drack på alla officiella drickastationerna. Tyvärr är det inte det samma som att ha en egen drickalanging. Varför? Jo, dels så är det ett annat sportsdrycksmärke som jag vet inte funkar lika bra för mig. Men det mest kritiska är de små pappmuggarna de fyller med kanske bara drygt 1 dl. Du skall sedan lyckas klämma fast de här med stavarna på och sedan hälla i dig. Ofta kommer endel utanför. Vid ”egen” langning har vi plastflaskor med mindre öppning så det du häller kommer i munnen. Störst skillnad är att du då dricker var 5 km och varje gång får i sig ca 2-2 ½ dl. På loppet i lördags blev det ett återbud från en som skulle varit ute i Nordmarka och langat dricka åt mig, det visade sig påverka mig mer än jag skulle ana. Vid ca 30 km står duktiga Harald och ger mig en välfylld flaska. Jag dricker upp allt ca 4 dl för jag vet att all vätska och näring behövs. Nu återstår 24 km till mål och med tuffa stigningar. Det är två kontroller som jag dricker på och har i efterhand analyserat varför jag denna lördag delvis ”väggade”.  

Jag har aldrig ”väggat” förut i hela mitt skidliv och brukar vara duktig på att känna var min gräns går, hur hårt jag kan pressa mig innan det blir negativt resultat av det. Dricker på båda kontrollerna sista 24 km men det blir bara ca 2 dl och det är tok för lite! Jag gick på en smäll för jag fick för lite vätska och energi i kroppen. Var helt snurrig i huvudet de sista 4 kilometrarna in till mål. Synen blev dålig och jag var kraftlös. Hade också ont i huvudet. Blev kollad i mål, visste ju inte då varför jag var så konstig i kroppen. De testade mitt blodsocker och den låg bara på 4, trots att jag fick en kaffe/cola/sportdryck blandning 2 km innan mål, men då var det redan för sent. Trots det blir jag tvåa, hade dock en ledning som mest på över 3 minuter så ett tips till alla läsare. Drick, drick och ät allt du kan under skidloppen! Denna gång blev det för lite när jag har analyserat och räknat på vad de officiella stationerna+Haralds gav mig. Hade ju även med mig egen extra gel som jag tog, men det var inte tillräckligt. Det var dock kul att min bästa skidkompis Solfrid Bråten var den som vann loppet, grattis vännen! Nästa år får du se upp, då skall jag tanka både mer dricka och energi ;-)...

Det är så man måste göra för att utveckla sig som idrottare – analysera ditt resultat! Egentligen både i medgång men framförallt när det inte går som du önskar. Om jag nu bara kan använda all den kunskapen jag samlat på mig de sista månaderna och undvika de fällorna på kommande lopp kan det gå riktigt bra. Sedan skall det till en balanserad träning, tävlingar, bra mat, vila och sömn. Samt dessutom lyckas med val av skidor och vallningen… Vilken komplex idrott man driver med! Men helt fantastisk härlig! Imorgon skall jag på långtur från Sollihøgda och skida hem genom ett fantastiskt vinterlandskap.   

Kram på er! Stort tack till ni som hört av er och undrat hur det går för mig….när inte allt går som på räls ser man de äkta vännerna i livet…

Samarbeidspartnere

1 2 3 4 5 6 8 1 2 3 4 5 6 8 1 2 3 4 5 6 8
RSS
For alt materiell på denne websiden www.skisandra.com gjelder copyright.
For dem som vill anvende material kan kontakte meg så kan jeg eventuelt sende bilder.