02.08.11 - Tillbaka i Norge...

...idrott kan vara ett bra plåster på såren.

Känns lite svårt att skriva om idrottslivet när det har hänt såna ofattbara händelser sedan jag sist skrev här. Blev mycket omskakad av terrordåden i Oslo. Att en sjuk människa kan döda och skada så många människor som brinner för sin sak – demokratin.  

Jag kom att tänka på alla fina och härliga träningsläger jag varit på genom alla åren. Kiruna, Ramsau, Torsby, Rhodos, Livigno, Sjusjön, Aure….listan kan göras lång. Där ser jag stora likheter med deltagarna på Utøyas ungdomsläger. Att man reser till en ort för att lägga ner sin tid på en sak som man gillar och tror på. Tillsammans med likasinnade får man vänner för livet under sitt utövande och utvecklar sig som människa. Här i Norden är vi så lyckligt lottade att vi nästan tar de möjligheterna lite för givet. Att vi får utöva de intressen vi vill! Den friheten har de flesta här.  

Tänkt om plötsligt en annan person får för sig att vi inte skall få utöva längdskidor. Lägg dessutom till att personen inte gillar att man kommer från Sverige. Att den personen sedan börjar smida onda planer i åratal för att se till att vi inte skall ha den möjligheten. Vi idrottare lever idag i en ganska skyddad miljö, där vi får tid och möjlighet att utveckla våra förmågor. Självklart skall de viktiga ungdomarna som istället väljer att lägga ner sin tid och lust på demokrati få göra det samma. Ett brott mot dem är ett brott mot oss alla! Demokratin skapar en solid grund i vårt samhälle och den skall ingen ond person få förstöra eller hota. 

De brotten som genomfördes var så grymma och onda att jag mådde illa när jag såg, läste och hörde om dem. Tycker så synd om alla som blivit utsatta för det här! Det värsta våldet jag själv blivit utsatt för i mitt liv är det väpnade bankrånet. Att en man med gubbmask bara kommer in i dörren och riktar en pistol rätt mot dig. Att han tar sig rätten att utföra sånt våld mot dig. Vet hur jag reagerade då….det var först overklighetskänslor….sedan fattade jag att det inte var någon som skämtade. Då kom både skräck, panik och mina instinkter styrde mig vidare. Jag ville skydda mig mot han, fly, men vågade inte förflytta mig mer än några meter bort. Var rädd för hur han skulle reagera. Nu idag har jag inget problem alls att prata om det eller se någon på Halloween fester med en gubbmask. Men det var en tid då jag plötsligt efter 26 år i livet blev medveten om att det finns faror i livet och att de kan inträffa mig. Hade naturliga reaktioner en tid efter rånet. Som när en kund kom in med en stor svart regnjacka. När jag vände mig om uppfattade jag hans mobil i handen som en pistol. Fick reaktioner på plötsliga ljud och rörelser från entrén. Även i lägenheten hemma var det inte längre lika trevligt att gå ner i den mörka källaren till tvättrummet. Idag har jag inget ont av det och har helt kommit över rånet. Rånaren, som också var efterlyst för mord, sitter på säkerhetsanstalten Kumla. När det 9 åriga straffet är avtjänat i Sverige skall han förflyttas vidare för att sona några av sina andra brott. 

Men den skräcken jag fick känna på under bankrånet har jag aldrig varit i närheten av innan eller efter. Jag kommer ihåg hur minuterna som rånaren var inne i lokalen kändes som en evighet. Jag har tänkt på hur länge de timmarna för ungdomarna måste ha varit! Vilken skräck och vilka ohyggliga scener de fick stå ut med att se och uppleva. För mig hjälpte idrotten till att komma tillbaka snabbare till den vanliga trygga vardagen. Det var nyttigt och skönt att träna. Roligt att resa ut på tävlingar under helgerna. Det är ju delvis rånaren som såg till att jag började träna, tävla och sedan flytta till Oslo. Så lite komiskt att ur ondskan som skedde mot mig kom det också något gott. Jag håller tummarna att alla får det stöd som de behöver framöver. Låt inte Brevik förstöra er vardag utan pröva göra sånt ni vet att ni tyckte om innan. Om någon av er vill lära er lite skidteknik så lovar jag att ställa upp. Till vintern har mina rosa Casco-skidglasögon fått en ännu djupare innebörd för mig. Nu bär jag dem inte bara för min älskade pappa, alla som kämpar mot sjukdom, mobbning och andra svårigheter utan också för er som kämpar för demokratin och som fick uppleva en mardrömsdag den 22 juli i Oslo och på Utöya.

Samarbeidspartnere

1 2 3 4 5 6 8 1 2 3 4 5 6 8 1 2 3 4 5 6 8
RSS
For alt materiell på denne websiden www.skisandra.com gjelder copyright.
For dem som vill anvende material kan kontakte meg så kan jeg eventuelt sende bilder.