07.03.11 - Mitt kortaste Vasalopp....

Ibland tar man en chansning....förra helgen gick det bra och igår gick det inte.

Förra helgen var jag i Finland för att tävla i Finlandia Hiihto. Det är ett klassisk lopp  på 50 km som lockar drygt 8000 deltagare. Vi flög till Helsingfors och därifrån fick vi åka med det trevliga gänget från PWT-travel till Lathi. När vi kom fram såg jag att min vallare hade blivit lite grå i ansiktet. Han fick bråttom att komma på hotellrummet. Själv mådde jag bra förutom att jag var lite ovanligt slapp och trött. Det blev att vila en stund på hotellet. Vallaren blev allt sämre och det blev jag ensam som fick åka bort till lagledarmötet. När jag kom tillbaka någon timme senare fick jag reda på att han nog blivit matförgiftad. Många turer till toaletten och ganska hög feber. Ingen chans att orka valla. Nu hade även jag börjat må illa, så tyvärr orkade jag inte heller att börja med skidpreppningen.

Som tur är, har vi många goda vänner med kontakter i Europa, så efter några telefonsamtal hade vi fått kontakt med en fd finsk landslagsvallare. Nu var det min tur att ligga utslagen i sängen och min vallare samlade alla sina krafter och åkte för att lämna skidorna. Jag mådde riktigt illa och till slut är det gott "när något som absolut inte skulle vara ätit tidigare" får komma upp. Nu blir jag nog bra igen var min tanke. Drack en proteinshake för att ha något i magen utan att slippa äta. Jag somnade redan halv nio på kvällen. Sov i knappt två timmar men sedan var det slut på min natt ro.....vaknade och fick rusa upp på badet. Spydde som en katt... Kollade tempen och hade dessutom lite feber.

Nästa morgon var jag klen när jag vaknade. Men var fast bestämd att jag ville pröva och starta. Hade inte åkte till Finland för att ligga i en hotellsäng. Blev en mager frukost när jag endast vågade på mig lite gröt och en vit brödskiva. Åkte till Lathi stadion ch testade skidorna. Jag var varm och ganska matt i åkningen, men det är nog kanske den hårdheten som är både ens bästa vän och fiende som elitidrottare. Tänk på Gunde Svan, han åkte en tävling med bruten arm. Det blev ett slitsamt lopp för mig. Lyckades dessutom bara få i mig dricka tre gånger under hela banan. Men jag gav aldrig upp och ca 6 km innan mål var det en tuffare uppförsbacke med saxning. På toppen hade jag fått 10 meter till den andra två damerna. Den luckan drygade jag ut och vann loppet! Jag var väldigt glad och det var årets kämpainsats från mig. Fick ytterligare 100 poäng till långloppsvärldscupen som är ett mål den här vintern.

Tog det lugnt hemma i Oslo för att få tillbaka energin till Vasaloppet. Tog någon dag innan det kändes ganska bra igen. Det är inte optimalt att bli matförgiftad och helt tömd på energi bara 7-8 dagar innan Vasaloppet. Men försöker tänka positivt, det är ju flera som gör en sk kolhydrattömning i början på veckan innan man laddar in ny energi. Nu hade jag nu gjort en totaltömning av kroppen ;-). På torsdagen var jag i Sälen och kände på kroppen som inte kändes helt bra. Senare på kvällen var jag varm och kollade min temp som visade på feber. Vilade därför på fredagen för att sedan testa skidorna på lördagen. Jag hade småfeber mellan 37,8-38,2 i tre dagar innan start. Var det Vasaloppsfeber ;-) kanske? Men även pulsen var förhöjd. I ett års tid längtar man efter att stå där på startlinjen ihop över 15 000 andra skidåkare. Jag bestämde mig för att pröva en start. Hade lite feber men ingen halsont. 

Kände egentligen redan på den första kilometern att jag fick slita ont för varje meter. I år var det dessutom ovanligt mycket kaos bland de knappt 200 i herranas elitled framför oss. Det var flera som ramlade på startfältet och många stavar som knäcktes, vilket skapade lite kaos. Jag fick jaga efter vägövergången i backarna. Kunde dock avansera lite i fältet och var snart i ledning. Men jag kände att det här går inte fort nog, hade jag varit frisk hade jag forcerat i de jobbiga uppförsbackarna men min kropp var död. Uppe på myrarna fick jag också slita för varje meter. Kände mig så varm i huvudet och började må illa. Bestämde mig ganska snart för att 90 km är en alltför lång sträcka att pressa sig kropp när den inte är helt bra. Men ute på myrarna är det långt till närmaste bilväg så fick sikta in mig på att åka ca två mil till Mångsbodarna för att hitta någon av mina drickalangare med bil. En konstig känsla att åka där med nummerlapp och veta att man skall bryta....men det var ett smart val. Någon gång går en chansning hem och ibland inte. Jag gav det iallafall en chans och prövade.

Grattis till min teamkompis Jörgen Brink som vann. Han är inte bara en fin idrottsman utan en otrolig fin,varm och trevlig människa, därför extra roligt att han vinner Vasaloppet. Grattis också till Jenny Hansson!

Det blev ett kort Vasalopp och vi kom hem precis lagom till det mesta kaoset under Oslos VM 5-mil. Kul att se alla glada norrmän på väg ner från Holmenkollen, vilken folkfest det varit! Nu blir det dock skönt att kunna ta del av den fina VM-stadion och träna där resten av säsongen.

STORT SUPER TACK till alla snälla i Uddevalla IS som kommit upp för att hjälpa mig med drickalangningen på Vasaloppet! Ni är otroligt duktiga och snälla. Hoppas ni kan komma till Hafsten till sommaren på lite grillfest? Ni är alla bjuda!

Tack till min familj som var på plats! Tack till dem som hjälp mig med skidvallningen! Nästa år kommer vi igen! Då skall jag vara helt frisk och ta hem min tredje seger. I år vill jag sikta på att vinna långloppsvärldscupen - FIS Marathon Cup. Nu skall jag ladda för resten av säsongen.....

 

Samarbeidspartnere

1 2 3 4 5 6 8 1 2 3 4 5 6 8 1 2 3 4 5 6 8
RSS
For alt materiell på denne websiden www.skisandra.com gjelder copyright.
For dem som vill anvende material kan kontakte meg så kan jeg eventuelt sende bilder.