03.02.10 - Marcialonga - utmaning i 70 km

Under helgen gjorde jag premiär i klassiska Marcialonga - det slutade med en andra plats.

Det är ett loppet som lockar massor av skandinaver, var tredje deltagare kommer från Norge och jag tror att Sverige-Norge står för ca 50 % av alla 6000 deltagare. Den smala banan som slingrar sig upp och ned i en dal, tätt genom bygator mot den sista beryktade uppförsbacken på 2,5 km. Här finns det ett moment som inte något annat lopp har - nämligen valet att stanna och valla sina skidor inför den sista tuffa backen.

Jag kände tidigt när starten gått att idag var varken kroppen eller skidorna 100 %. Skidorna i sig var mycket bra men det var en traktorrill som hade använts som gjorde att skidorna gick trögt. Vallaren hade trott det skulle bli sol och lite blötare något som vädrets makter tyvärr inte ville bjuda på. Ibland är det otroligt tufft att pina kroppen i 3,5 timme när den inte är med på det. Men jag är en människa av kött och blod och ingen maskin som bara kan köra på varje dag året om. Ibland har man tyngre dagar, det är en naturlig del av idrottandet. Hade redan märkt dagen innan att min vilopuls var högre än normalt och på fredagen var det en jobbig nedresa som startade 03.45 och vi var inte framme förrän kl 19.00. Men jag är nöjd att jag trots en dag då jag helst ville stanna upp ändå fortsätter och pressar mig till en andra plats i min Marcialonga debut. 

Så var det moment med vallningen på slutet! Vi elitåkare får inte ta hjälp av andra vilket de flesta deltagare annars har rätt till. Jag var där och prövade dagen innan. Stakade långt upp i backen men så stannade jag och prövade att få fort som möjligt få på fäste. Det blev sprayklister och jag var riktigt nöjd, bra skidor och det tog inte mer än ca 30 sekunder!! På tävlingsdagen gick det inte lika bra, haha!! Skulle haft det på film så hade ni fått er ett gott skratt. Kom till backen betydligt tröttare och slängde upp ena skidan. Fick sprayflaskan, torkade av med en trasa och började spruta på. Gick bra en stund men så kom andra åkare. Jag hade stavarna på händerna och staven som jag höll flaskan med blev påkörd av typ alla åkare som passerade. Det gjorde det svårt att pricka rätt på skidan. Då vinklade jag staven mer uppåt med resultatet att burken slutade fungera. Så på sista skidan fick jag nästan inte på något fäste. Så började omgivningen skrika och peka....det var en tjej som passerade mig. Jag fick skynda iväg! Hade slösat bort massor av tid..innan vallningen hade jag ett tryggt avstånd ner till trean. Bra fäste på en skida, den andra njaaaa.

Det blev en fight uppöver och det slutade med att jag faktiskt stakade mestaparten, något som jag hade funderat på dagen innan. Det var en skön stämning uppöver med massor av folk hejade lite som Tour de France. Men jag märkte nog inte allt för det är tufft där på slute, jag var lite i en dimma. Lyckades få 18 sek ner till tredje plats och bli tvåa i debuten. Nästa år då skall jag vara ännu starkare och då blir det staka av och inte någon vallning. Glädjer mig redan på revansch! Det var ett kul moment på prisutdelningen som jag inte upplevt tidigare! Alla vi tre fick var sin champangeflaska som vi skulle spruta med. Det blev blött! Satt och luktade massor av champange av senare på presskonferensen.

Tack till alla som hjälpte mig under det här loppet!

Rustad IL...Morten, Arne, Anne mfl....min klubbkompis Tor-Finn som kom ikapp mig och peppade mig under loppet... Min andra klubbkompis Kjetil som gjorde en imponerande premiär med en 11,e plats! Martin Larsson som gav mig dricka på ett ställe. Patrice och Oliver på Salomon som också var med och servade med dricka.

Nu blir det Oslo och träning framöver mot nya mål. Följ med vidare på min idrottsresa....Ciao!

 

Samarbeidspartnere

1 2 3 4 5 6 8 1 2 3 4 5 6 8 1 2 3 4 5 6 8
RSS
For alt materiell på denne websiden www.skisandra.com gjelder copyright.
For dem som vill anvende material kan kontakte meg så kan jeg eventuelt sende bilder.